084

Jag önskar att jag kunnat säga att jag varit upptagen sen sist jag skrev. Att det hänt så mycket att jag inte haft tid att blogga, men det är inte sannt.

Visst har det hänt saker. Jag har varit på några anställningsintervjuer, inte hört något från dem, brutit ihop, gått vidare. Jag har sökt några jobb som jag inte fått, trots att jag faktiskt varit intresserad på riktigt. Jag har jobbat lite extra på pappas jobb och hos de som hyr in sig i samma lokaler. Firade midsommar med Misse och Elmo i farmors sommarstuga på landet. Var på High Chapparal på Ranch Horse Classics med Misse och hade supertrevligt, köpte musik och en rejäl regnrock som är awesome ihop med min cowboyhatt. Såg mitt livs första frieri på kvällsshowen. Åkte ner till päronen som hade husvagnen i Tylesand, stannade tre nättrer. Shoppade i Halmstad, turistade lite, åt italiensk glass, blötte ner hela mig av misstag under ett besök på stranden, solade när det var molnigt, som man ska göra när det är svensk sommar. Var på bio med Elmo och såg The Lone Ranger efter middag på restaurang och ett besök på den internationella marknaden. Turistade en heldag i vår egen stad med mAmi, käkade mackor på piren och fikade på malmborgs och shoppade massa. Igår låg jag ute och solade på min mantel på gräset och det var underbart. 

Det är inte det att jag inte tycker om mitt liv. Tvärt om. Det är mysigt, chill och avslappnat om man bortser från oron det innebär att vara arbetslös. Jag lyckas underhålla mig själv ganska bra. Problemet är att detta är inte det liv jag vill ha. 

Hörde Gessle's  'här kommer alla känslorna' på radion och av någon anledning började jag känna saker. Texten betöd någonting... 

"Jag sitter ensam kvar och hör varje tåg

Vissla hallå ifrån ett ringlande spår

Var är du?

Man kan undra när timmarna går

Du borde sett hur underbart jag mår"

Jag har aldrig varit ett fan av visselgubben Gessle men texten känns så rätt... Alla runt omkring har kommit igång med sina liv. De två som jag umgås med har flyttat eller är på väg att flytta från staden till större och mer spännande ställen som Stockholm och england. 

Det är inte det att jag vill hindra dem från att åka. Hur skulle jag kunna det när jag flyttade till Ljungby utan förvarning? Tvärt om är det roligt att de tar nästa steg i livet och ut i världen. Jag önskar att jag kunde följa med dem. Samtidigt är det inte det jag drömmer om.

Jag drömmer om ett gult hus i skogen. En ateljé som ser ut över en sjö. Ett par friska, fina klarbärsträd. En köksträdgård full med goda växter, kanske ett litet växthus. Jag drömmer om en matkällare full med sylt och saft, inlagda grönsaker och frukter och en hylla med frön från mina egna plantor att så nästa år. Jag drömmer om att vara självförsörjande, minska på kemikalierna i maten och öka tiden spenderad utomhus. Jag drömmer om byteshandel och gör-det-själv. Jag drömmer om en smedja. Jag drömmer om bågskytte och reenactment, medeltid och 1800-tal. Jag drömmer om ett par får och en hund. Jag drömmer om kärlek. 

Jag vill ha säkerhet, stabilitet och någon stans att höra hemma. Jag vill ha mitt eget lilla hörn av världen. Min fristad vid vägens ände.

Jag har sett tillräckligt många tåg passera. Det är dags att sluta vänta, att lämna stationen, gå ut i världen och hitta en glänta där jag kan bygga mitt liv.

Over and out <3