Vågar man drömma?

Jag tror jag har bestämt mig nu. Dethär är den bloggen jag kommer satsa på.
Visst älskar jag namnet på min gammla blogg, mouflon.blogg.se, men layouten är så gryyyymt mycket härligare här! Jag kan göra den till min på ett helt annat sätt~~
Så, ja... en ny tid för Ikkas bloggande är kommen.


Då kommer vi till det jag tänkte skriva om.
Jag såg en video på facebook nyss som fick min hjärna att snurra.



Jag vet inte riktigt varför, men Steve Jobbs har blivit en av mina större inspirationskällor...
Anyway så snackar han om att man måste älska det man gör och att alla vettiga människor ger upp... Och genast gick mina tankar till min drömm att bli smed.

Varenda logisk del av mig skriker att det inte är värt det med tre års utbildning för att bli något så utdöende som en smed. Vadfan ska man försörja sig med? Medeltidsmarknader? Tror inte det. De flesta i min närhet höjer på ögonbrynen och ser på mig som att de tycker jag kollat på för mycket fantasyfilmer. Det är bara tre människor som inte ger mig den blicken. Sandra, Misse och Elmo. Och mycket credit till er, för utan er hade jag nog gett upp och följt strömmen för länge sen <3

Anyway så har jag tvivlat på att jag någonsin kommer gå dendär utbildningen väldigt mycket senaste året, och för att inte få för mycket krupp på att nuläget inte är så jätte pluggvänligt slutade jag kolla på hemsidan till skolan jag är intresserad av. Men, idag gick jag tillbaka till den och letade upp kursplanen igen efter att jag sett den videon. Jag känner mig inte vettig, och jag har en kännsla av att jag kommer älska smidet.

http://www.jarnakademien.se/utbildning.html

Jag läste första året och tänkte det att det kanske räcker, men sen läste jag om andra året och tänkte att fan vad det låter intressant, och sist kom tredje året, och jag insåg att jag vill ha ett gesällprov, bara för att det skulle vara awesome...
Möjligtvis skulle jag kunna tänka mig att dra ner på det till två år, men som det känns just nu är det tre år eller inga alls...

Det är så jobbigt att planera livet... Jag vill så mycket, och det känns som det fins så lite tid... ... Det är hemskt, men just nu känns det som att jag har tio år på mig att göra allt jag vill, annars är det för sent... ... Jag är 20 nu, och innan jag är 30 borde jag pluggat klart, träffat någon att dela livet med, skaffat barn och ha ett fast jobb... Annars har jag misslyckats... .. typ... Fast, med tanke på att jag inte skulle flytta hemmifrån eller plugga vidare innan jag hade råd med det och ändå hamnade i lilla hålan som fattig student så blir det nog inte som jag tänkt mig över huvud taget iaf .
Fast det kanske är bra.

Känner att jag börjar tappa bort mig själv i mina tankar nu, och med tanke på att jag ska upp om sju timmar så är det nog dags att avsluta.

Over and out <3