Second breakfast

Jag måste bara säga att jag gillar mitt liv just nu. Älskar mitt jobb, även om jar är så utmattad och har så ont i kroppen när kag kommer hem att jag bara kolapsar på närmsta plana yta och pustar ut. Jag jobbar som svetsare, eller verkstadsplåtslagare som det heter på anställningspapprena. Basicly betyder det att jag är en svetsare som gör allt arbete på mina produkter. Just nu håller jag på med en massa grejer till något slags system som tar hand om sopor. Det är oerhört varierande, och på det Stadiet jag är på nu så är det först svetsning, eventuellt hammra svetsfogwn platt, slipa ner den, smälta insidan och sedan ska man valsa den i den stora valsen. Och efter det gör man samma procedur med nästa. Jag är så glad att jag inte bara står och smälter tråd. Efter semestern sen ska jag vara med och hjälpa till med att ta fram WPSer till allt vi svetsar, och förvånandsvärt nog ser jag fram emot det. Nu är der doch dags att återgå till arbetet. Min andra frukost är slut. Over and out <3

Midsommar

Blöh... Trodde att det inte skulle vara så illa att vara ensam på midsommar... Kändes helt ok när päronen åkte och likaså när brorsan drog till stugan, men nu är jag inte lika säker. Känns ganska deprimerande atm när ban sitter och kollar på svenskdubbade "som hund och katt" och "urban legends" - ett av TV fyras dåliga fillerprogram. Fast det är nog inte det som är jobbigast just nu... Har ny mobil (skriver på den just nu) och jag la upp på Facebook att folk skulle messa mig då alla nummer jag haft försvann i bytet. Jag insåg dock att det är inte många som bryr sig... Visst det är storhelg, och man borde väll vara glad att folk inte kollar fb hela tiden, men endå... Den enda jag har nummret till är samma person som är det enda som läser dethär... Och det är ingen nyhet för mig att bag inte har något liv, men det är bara så påtagligt när man bokstavligt talat bara har två människor man kan kontakta (yay för att kunna ett nummer utantill <.<) Jag måste skaffa en hobby... Sorry att jag är så negativ, men ja... Det blev bara så påtagligt... Hoppas din midsommar är härlig iaf <3 Over and out

Turbulent Life

Så mycket som händer just nu.
     Tog examen från IWS'en den femte, började på nya jobbet den sjunde, packade grejerna i lägenheten den tionde, flyttstädade den sextonde och flyttade ut alla möbler den sjuttonde. Mitt humör åker bergochdalbana och jag har dendär intensiva längtan efter att läsa twiligt-serien igen - och det är aldrig ett bra tecken! Brukar bara vilja läsa Bellas whiny tankar om den efterblivna pedofilen när det händer mycket saker i mitt liv som jag inte orkar tänka på 24/7.

     Jag kommer sakna min lägenhet. Visst, mina grannar var sånna hjärnlösa mongon att jag gärna hade satt eld på deras säng när de sov, men friheten och kontrollen över mitt eget liv var underbar. Att kunna laga middag mitt i natten, sova till tre och alltid veta vad som fans, eller inte fans, i kylen var underbart. Att bara anpassa mig efter vad jag ville. Nu är jag dock tillbaka hos mina päron igen och plötsligt har jaggått från mina 37 kvadrat till typ... 12 eller nått... och jag måste anpassa mig efter tre andra vuxna igen... Jag kommer inte få full lön på en tre/fyra månader, så att leta lägenhet just nu är inte riktigt lämpligt.. ... planen är att spara ihop en del pengar, skaffa en bil och sedan böra kolla lägenhet någon gång i juni 2013 eftersom det är då många studenter lämnar stan... Men om man tänker på att jag skulle jobba tre år innan jag pluggade vidare så skulle jag inte bli vidare förvånad om jag hittat ett eget place innan dammet lagt sig på flyttkartongerna på lagret.
     Jag behöver space... och rummet jag haft sen jag var liten är inte stort nog för mig längre. Jag hatar att säga det, men jag har blivit vuxen. Jag har nästan kommit så långt att jag är redo för villa, volvo och vovve. Jag är redo att börja bygga mitt liv på riktigt.

     "Between Austria and Italy, there is a section of the Alps called the Semmering. It is an impossibly steep, very high part of the mountains. They built a train track over these Alps to connect Vienna and Venice. They built these tracks even before there was a train in existence that could make the trip. They built it because they knew some day, the train would come."

Jag har alltid gillat det citatet. Det var anledningen till att jag skaffade och såg hela Under The Tuscan Sun första gången. Det är dock först nu jag förstår det på riktigt. Mitt tåg har inte kommit än, men jag kan inte bara sitta och vänta på det. Jag måste lägga mina spår, bygga upp mig själv tills den dagen kommer.

© Gemma Goode

Over and out <3